Pure love
Detta fick jag idag av Agneta,
för vår Akuta natt förra helgen.
After eight
En mycket liten ask
Med mycket mycket värme
och
kärlek.
Alla borde få en mycket liten ask.
För att känna hur lite man behöver.
För att känna sig stor
När Frustration bara blir Tomhet. (Eller; När du har ont i halsen)
När man känner en längtan
till det man älskar
Och
Allt man har
är bilder av hur det känns
Det är mycket nu... Men Akuten- LördagsTwisten ingen kunde ana!
"Tjolahoppsan, smöret i ******",
var det en gång i tiden en klok man som sade. Och visst håller man med, när det är mycket i görningen. Men Dojjan har fina julklappar att vänta.
I måndags, när jag av en spontan tanke började blogga for real, it´s the deal, var jag hemma från vår fräscha skola och hade lite bacilusker i halsen. Idag har dessa förbaskade baciller gjort comeback. Men inte tjejbaciller. Det var länge sen. Sandbäcksskolan- Tigerns fritids, närmare bestämt.
Och det är inte kul. Det jobbigaste av allt är när man inte vill något annat, inget hellre, än att öva på sång med högt struphuvud eller stå några extra minuter i sal 3 och steppa liiiiiite till efter lektionen. Men det får jag inte. Då kan det bli farligt. Danger!
Om fem minuter slutar klassen att steppa. Men jag har mina vindruvor ändå. Och köttfärssås. Men fokus är på vindruvorna. Blev ytterst kass i magen sist jag gjorde hiten vindruvor/ kaffe/ gillekakor. Men snart känner jag är det är så dags på nytt! Undrar för övrigt varför, för det är faktiskt så, varför det är som godast och mysigast och nyttigast (?) att äta kakor när man är sjuk? Tänk om man skulle vara sjuk hela tiden. Vad lattjo.
Men min helg var helt underbar. Verkligen underbar.
Då hade Musikteaterskolan i Bjärnum sin sista helg med sin höstshow, med den traditionella festen tillsammans med de gamla eleverna. Jag trodde att jag kanske skulle bli lite på pickalurven. Vi blev allihop väldigt på pickalurven! Men det var på lördagen.
Låt mig berätta om den oväntade twisten på fredagen:
Drygt halva min förra klass där nerifrån, anlände redan på fredagkvällen. Lite kul, då nästan alla bestod av oss som pluggar i Göteborg och har setts lite då och då, eller går i samma klass här också. Så det blev inte så mycket "aaaah, vad kul att se dig", men det var ändå mycket nice. Shnice, som jag brukar säga. På senare dar.
Så efter en mycket trevlig kväll, ganska trötta efter resan och skoldagen innan, var det läggdags.
Var det tänkt.
Men Sparven kunde inte sova. Klockan 02.00 gick han upp och vandrade i skolans tomma men saknade och mysiga korridorer.
Precis samtidigt har min fina vän tillika PAS:are, Aggan, vaknat och är ute på sin lilla promenix.
Utan att gå in på detaljerna (Sparven känner lite tystnadsplikt) bar det av till Akuten i Kristiansstad.
Fem mil bort.
03.00.
Men vi hade tur med vädret.
vid kaffemaskinen
nattetid
mitt livs första automatMat
Sen spenderades natten på stolar, britsar och golv. Men jag fick se riktigt usla dukusåpor och TV-shop med Jessica Simpson.
Och läsa Amelia med ett "hemma hos" repotage med Martin Stenmarck o Hanna Hedlund! En thriller i sig.
Så totalt överkäck!!! Men mycket fint sagt. 
men kvinnan har fina sandaletter
En av oss mådde inte alls bra och jag vet inte hur man kan säga det här utan att det ska låta ironiskt eller elakt, men att sitta tillsammans i den uppvärmda bilen och ha varandra nära under natten... På ett sätt... Var det mysigt.
Puss på Aggan, den fina, starka och ljusa.
Klockan 08.00 ganska exakt var vi tillbaka på musikteaterskolan.
Och sov.
I tre härliga timmar.
Sen, förutom förståeliga själ till trötthet, blev lördagen sådär underbar.
Fikafrukost på cafét i byn (sakna, sakna, mysa, sakna).
Shopping på ICA Olof Nils.
Kramkalas med alla godingar som dök upp under dagen.
Grym Höstshow med GRYMMA sångare.
Middag, dricka och mycket crazy fest.
Och massa kärlek.
Min Dojjan fick ett fint samtal där på kvällskvisten. Var tvungen att smita ifrån incidenten med Råttan på dansgolvet.
Men f*n vilken sjuk grej. Det innefattar en gigantiskt stor äcklig plastråtta, Sparven och hans älskade Pickan, en annan flicka med lite för mycket att dricka, och mitt skrev. Skåne in my heart.
Pickan, du lyste upp min kväll. Tack för att du finns.
Aggan, du ska ha alla kramar i världen för att du bara är så fantastisk.
Och du med råttan... Håll tassarna lite i styr hädanefter.
:)
Lite mat vore på sin plats.
Slänger många tankar till alla goa här i Götet, och ni som är ännu goare här och där i vårt avlånga land.
Dojjan får alltid mina innerligaste och största tankar.
Mamma också.
Med kärlek, rock och Otrivin,
Pelleponken
Det blåser när det regnar
Där satt den!
Det var länge sen jag var riktigt stressad... Troligtvis var det på höstlovet och jag var försenad till jobbet. Jag hade nog troligtvis sovit för länge. Mmm... Troligtvis.
Men så finns det den där smygande stressen. Den bara finns där. Den färgar allt du gör på ett eller annat sätt och helt plötsigt kommer du bara att tänka på den där uppgiften som ska vara klar imorgon. Eller två, tre, fyra saker som du borde ha arbetat igenom innan veckan är slut. Du har sånglektion på fredag och läraren och du själv tycker det är trist och ser inga resultat, för att du inte har övat i veckan. 20 minuter per dag. Som blir till en halvtimme dagen innan lektion. Och ändå har du hört hur många gånger som helst att "öva hellre ofta och lite, än sällan och mycket". Du tycker att du förtjänar en mysig lugn fika tillsammans med dina goa vänner efter skolan. För ni har faktiskt jobbat riktigt bra idag. Du tänker att man alltid kan tänka igenom den där dramaläxan innan du lägger dig. Och du lägger dig. Men inget har hänt. Det var "Scrubs" på sexan.
Sen får du halsont. Du har inte värmt upp ordentligt och vaknar med ett stelt högerben. Du har en lärare som säger; "...tröttnar på att rätta till. Du har gjort samma misstag hela veckan".
Du spelar in dina stämmor. Du går in i salen, ställer dig framför spegeln och slipar till preparationen för piruett på vänster ståben.
Men du skulle ha gjort allt för tre veckor sedan. Du är redan tre veckor efter med nästa grej.
Om två veckor är det luciatåg.
Det är er första sångredovisning för hela din klass och alla lärare. Det är julspex, steppdiagonaler och spagat.
Försenad lön, hyra, och ingen tvätttid.
Du måste köpa susp, mat, handdukar, underkläder, träningskläder. Du måste hinna stretcha, ta kvällskurser, äta, sova, göra frukost, matlåda och INTE handla lunch på stan.
Du vill hinna kramas, skratta och andas.
Du vill hinna vakna bredvid... Och säga "hej då".
Du vill kunna se Desperate Housewives utan att få dåligt samvete. Du vill göra mycket utan att tänka på vad du borde ha gjort istället. Du önskar att du själv visste vad du borde prioritera. Vem du borde prioritera. Du vet inte ens hur mycket du borde prioritera dig själv.
Och nu sitter jag här... Bara frustrerad över vad jag nyss har skrivit och förstår inte varför jag aldrig har ägt en almanacka i hela mitt liv. Det skulle nog göra livet lite mindre Pelle Panik.
För det är ju som roligast när det är Pelle Bus.
Imorgon ska jag gå till Nordstan efter skolan. Titta på den gigantiska julgranen, och på min gamla klasspolare Lina som kandiderar till Göteborgs lucia. Hon hänger där på väggen. Och får gratis boende och frukost på Scandic hotell i en månad. Ring 09931207 för övrigt. Det skulle hon digga.
Imorgon ska jag gå till Nordstan. Och efter att ha andats några sekunder... Ska jag köpa en almanacka.
PelleBus.
Weeeeiiii
