Catch 22
Så kallas det när en händelse leder till en annan, och man fastnar i en loop av dessa mixade event.
Till exempel att man inte skriver i sin blogg, för man har ingen riktigt idé om vilket tema och infallsvinkel man ska använda sig av. Vill inte hålla den ständigt uppdaterad, eftersom man inte vet vilken röd tråd som ska binda ihop allting.
Och det är just att man så sällan skriver som hindrar detta flöde från att komma fram.
Eller att man alltid tar den röda godisen först, eftersom typ den gula o gröna alltid är äcklig.
Men den är ju bara äcklig för att man aldrig vill smaka...
Fast i och för sig är körsbärspunchen i chokladasken ALWAYS ett big NO NO.
På svenska heter denna spexiga företeelse Moment 22, vilket inte alls är lika kitchy som på engelska. I vanlig ordning, med andra ord. Bara ett litet inflik i det hela.
Syrran o jag har en fin tendens att ofta slänga ur oss totalt sjuka ljud som brukar göra vår kära far ganska irriterad på läget. Men innerst inne sätter vi nog egentligen igång för vi är spända på vilken reaktion han ska få härnäst.
Jag är för fördomsfull för att vilja diskutera mat med folk i dreads och löst åtsittande kläder. Men jag skulle kanske släppa trångsyntheten om veganer och deras onormalt hetsiga åsikter, om jag faktiskt prövade någon gång.
I ett antal år hade jag denna ständiga värk i ryggen när jag skulle sitta rakt utan stöd. Alltså undvek jag detta. Just därför förblev ryggen ganska förjävlig.
Men denna timme är hela jag det mest fetchiga Catch 22 som någonsin har existerat.
Innan jag blir ett år klokare och förväntas ännu mer att själv kunna förstå och hantera dessa kluriga situationer.
Men det är ganska oväsentligt i detta sammanhang. För egentligen är jag bara helt galet sprudlande lycklig över att få ha dessa små bekymmer i livet :D
Det var det, nu blir jag 23
HAHAHAHAHAHA
Upptäcker nu att jag har försökt knåpa ihop ett fyndigt inlägg om att jag ska bli 23. Att mitt år av Catch 22 är förbi.
Jag fyller 22, slog det mig. Attans där.
Jaja, ett år till att bli klok på.
Lär kanske behövas?
:D
Till exempel att man inte skriver i sin blogg, för man har ingen riktigt idé om vilket tema och infallsvinkel man ska använda sig av. Vill inte hålla den ständigt uppdaterad, eftersom man inte vet vilken röd tråd som ska binda ihop allting.
Och det är just att man så sällan skriver som hindrar detta flöde från att komma fram.
Eller att man alltid tar den röda godisen först, eftersom typ den gula o gröna alltid är äcklig.
Men den är ju bara äcklig för att man aldrig vill smaka...
Fast i och för sig är körsbärspunchen i chokladasken ALWAYS ett big NO NO.
På svenska heter denna spexiga företeelse Moment 22, vilket inte alls är lika kitchy som på engelska. I vanlig ordning, med andra ord. Bara ett litet inflik i det hela.
Syrran o jag har en fin tendens att ofta slänga ur oss totalt sjuka ljud som brukar göra vår kära far ganska irriterad på läget. Men innerst inne sätter vi nog egentligen igång för vi är spända på vilken reaktion han ska få härnäst.
Jag är för fördomsfull för att vilja diskutera mat med folk i dreads och löst åtsittande kläder. Men jag skulle kanske släppa trångsyntheten om veganer och deras onormalt hetsiga åsikter, om jag faktiskt prövade någon gång.
I ett antal år hade jag denna ständiga värk i ryggen när jag skulle sitta rakt utan stöd. Alltså undvek jag detta. Just därför förblev ryggen ganska förjävlig.
Men denna timme är hela jag det mest fetchiga Catch 22 som någonsin har existerat.
Innan jag blir ett år klokare och förväntas ännu mer att själv kunna förstå och hantera dessa kluriga situationer.
Men det är ganska oväsentligt i detta sammanhang. För egentligen är jag bara helt galet sprudlande lycklig över att få ha dessa små bekymmer i livet :D
Det var det, nu blir jag 23
HAHAHAHAHAHA
Upptäcker nu att jag har försökt knåpa ihop ett fyndigt inlägg om att jag ska bli 23. Att mitt år av Catch 22 är förbi.
Jag fyller 22, slog det mig. Attans där.
Jaja, ett år till att bli klok på.
Lär kanske behövas?
:D
Kommentarer
Postat av: dojjan
jag tänkte länge men ville inte förstöra läsningen för att påminna dig om att du fyller faktiskt 22 o inte 23. love it anyway.
Trackback
