pelleponken

Idag vill jag vara norrman.
En norsk gutt, utan krusiduller.
Jag skulle få grymt bra betalt på mitt jobb, kunna prata så där gullegullputtenussigt som bara de kan och jag skulle få sjunga:

För idag skulle jag fira min nationaldag. Jag skulle ha på mig en folkdräkt, precis som mina bästa vänner och min familj. Jag skulle fira. Andas in, blunda och bara vara stolt över att finnas till.
Jag skulle hedra mitt ursprung och äta glass och korv.
Jag skulle få dubbelt OB till och med.

Jag skulle inte göra som i Sverige...
Där sjunger man snabbt och småfalskt igenom nationalsången, så att man kan ägna sig åt eftermiddagens happening: Elin Lanto på scenen i stadsparken. Eller Da Buzz. Eller vilken lycklig sate som ska få äran att rock Katrineholm away detta år.
Jag skulle bli utstirrad om jag hade folkdräkt. För i Sverige är det lite småfult att sticka ut på sådana obekväma sätt. Jag skulle säkert misstas för en anhängare till Sverigedemokraterna.
Jag skulle absolut inte äta något speciellt. För dagen skulle inte vara speciell. Ingen som jag frågar, skulle ha någon större koll på varför Nationaldagen firas.
Ungefär lika lite koll som jag.

Därför har jag dagen till ära firat Norges nationaldag med Christina, vår norska tös. Hon förundras över vårt tråkiga sätt att fira denna dag på. Den som äger rum 6:e juni alltså.

Så vi började också undra...

Samtidigt som vi tittade ut genom fönstret, och såg människorna i Norska folkdräkter. I Sverige...

Coolt.